Still going strong

Jag har aldrig haft såhär många läsare förut på min blogg efter senaste inlägget, över 260 läsare.

Det är många som undrar hur det går nu och det är svårt att beskriva dagsläget hur det riktigt ser ut, men största reaktionen jag får nu är att jag börjar bli JAG igen. Lika bubblig och babblig, ser ut som normalt och klär mig som normalt men inombords är jag inte riktigt hel. jag är ganska rädd just nu.

Det värsta just nu är att vänta på provsvaren, och att inte alls veta hur framtiden ska bli. Jag har knappt läst min journal, eller följebreven som jag fått från sjukhusen, och allra minst att tagit reda på mycket om denhär kärlmissbildningen överhuvudtaget. Det är lätt när du står vid sidan om och får söka info och fråga frågor, men när du är i det själv är det nästan så man helst vill veta så lite som möjligt för det är så skrämmande. Det värsta är att jag kan gå och lägga mig på kvällen och må bra, och att dessutom veta att på morgonen kan det ha svängt och att en ny blödning kan ha börjat... det går inte att beskriva hur läskigt det är. Jag är bokstavligen LIVRÄDD.

Varje morgon före sambon far till jobbet, pratar vi med varandra några ord. Jag vill att han hör mig säga en hel mening rätt så att inte jag fått en ny blödning. Och varje morgon är man lika glad att meningen kommer rätt och att jag inte är vingligare än gårdagen och inte spyfärdig, inte ser dubbelt och att domningarna inte ökat.
Jag är så tacksam att det har svängt till det bättre. Jag orkar vara igång nästan hela dagen med allt möjligt, jag hämtar in ved, jag matar hästarna, jag kokar mat, tvättar, städar lite smått, bäddar sängen, pysslar, träffar folk, går ut och går, allt som en frisk människa gör. Allt är inte 100 % ännu, jag klättrar inte på stolar te.x eller kör bil, eller cyklar. (Vilket jag övervägt prova, men får erkänna att man inte ska vara optimist i alla lägen). Och ännu ligger jag bara på vänster sida, att ligga rakt eller på höger sida går inte.

Den bästa julklappen iår skulle vara att få ett bra besked, att allt kommer ordna sig, att jag kommer bli återställd, frisk, att kunna leva ett normalt liv helt enkelt.