Min älskade ponny. Tårarna bara rinner. Hur jag än försöker kan de bara inte sluta...
Min älskade ponny bröt benet idag och fick avlivas ikväll. Hon hade endert fallit eller så har toya sparkat henne. Ingen aning... Min älskade älskade ponny finns inte hos mig mera. Och jag kan bara inte sluta gråta. Hon kämpade så tappert de sista timmarna. Hoppade på tre ben 100 meter för att slippa in till stalllet. Och när jag kom till henne så gnägga hon glatt; "Höödo, int sku du kuna hjälp me liiiti? Ja tror he er naa som er feijl, men int gör he naa... vi ska fa in nu. Toya ventar ju på me." Hon hopppade tappert iväg på tre ben.
Jag visste det medsamma, jag hade en magkänsla, att hon skulle dö idag. Jag visste det när jag fick reda på det.
Min älskade poni. Länge sen jag har haft en sån otrolig häst i mitt liv. Inte sedan Leli dog har jag haft en sån kompis. Min bästa vän... nu är hon borta. Känndes som jag skulle haft henne i flera år. På ett bra sätt då.
Jag måste säga tack till alla själar som hjälpte mig denna kväll. Jag kunde inte klarat det utan er. Tack A... Du är värd guld och diamanter. Du var med enda från dag ett till det sista andetaget. Min älskade poni....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar