Hejsan !
Dagarna går tungt framåt... ser ingen glädje just nu. Ingenting.
Kan ju berätta lite vad som hänt.
I söndags så var jag och begravde Bella. Jag trodde inte jag skulle klara det. Tårarna rann konstant. Men när hon väl var där så känndes det lättare. På ngt konstigt vis. Jag kände liksom att hon inte behöver ligga ute nu i regnet... utan hon har det skönt och bra. Under jorden. Min älskade ponny. Vad ska jag göra utan dig ? Det känns som att klockan har stannat. Just nu känns det som att det skulle vara mitt i natten, fast klockan är 20.30... Jag är slut... på psykiskt och fysiskt.
Igår var jag och hämtade hem S julklapp med A. En hundvalp. Tänkte som så att det är bra att ha ngt att pyssla med. Vi sade först att hon skulle heta Bella.. Men... Jag kan inte. Det går inte. Lady får hon heta. Tyvärr så kan jag inte känna ngn glädje över henne just nu. Jag är för långt borta. Jag söker kontakt med Bella, men har inte fått ngt svar.
Idag förevigades du Bella. Du är här med mig... för alltid. Ciao Bella, det minns du va? Brukade alltid säga det till dig på morgonen. Flickorna hade så roligt att hon hette så.. Så sa de ju i Italien till oss... Men det har inte denhär tatueringen ngt att göra med... Det är bara du Bella...
Jag är inte redo att ta farväl ännu av dig..
Shalom
1 kommentar:
Jag ler när jag ser din tatuering, det var verkligen fint gjort av dig. Hon har det säkert bra nu vart hon än befinner sig, och hon är säkert glad att hon fick vara hos dig sin sista tid.
Hon är verkligen söt, er Lady, vad är det för en ras? Ursöt!
/ Jennifer
Skicka en kommentar