fredag 19 februari 2016

Livet efter hjärnoperation

Nu kommer en uppdatering från mig. Avskyr att skriva just nu för höger hand lyder inte alls... ska försöka få till en text utan värre stavfel..

Ja, 12.1 var jag då på tammerfors sjukhus, TAYS, för att ta blodprov och för att träffa kirurg, anestesi, och sköterska. Allt gick bra, ch fick order om att inte äta eller dricka efter midnatt.

13.1 var jag och sambon på pats vid TAYS. Fick sängplats vid fönstret, operationskläder och sen efter nån timme sömnmedecin, smärtstillande och allergimedecin (just in case om man skulle reagera mot nått läkemedel)
Där vid 10.30 tiden blev jag nedrullad till operation och kände mig riktigt lugn. Grät inte, tänkte inte heller  så mycket. När de började söva mig sa jag till personalen att de ska ta hand om mig och så blev det svart.

Vaknade sen och frågade om de redan var klara, tyckte det hade gått snabbt... men faktiskt så hade operationen tagit fem timmar.. ch de hade sagt två-tre timmar. Dock hade allt gått precis som det skulle.

Jag var cirka ett dygn på intensiven, och jag tror aldrig jag mått så dåligt som då. Huvudet värkte, jag hade tre kanyler  varav en av dem var med fyra portar i. Jag var katetriserad, hade all möjliga slags sladdar kopplade till mig och huvudet omlindat. Var tydligen så svälld i ansiktet att inte näsbenet syntes heller... det ni. Då visste man verkligen att man levde.

Efter ett dygn fick jag komma upp till avdelning och minns inte desto mer av dagen än att de var två om mig när jag skulle på wc i rullstol. Klarade mig inte själv på wc och kunde inte stå så länge så jag fick ner byxorna.

Läkare rondade varenda dag och också min kirurg hälsade på. Om jag skulle ha kunnat och orkat skulle jag ha kastat alla mina ägodelar efter honom ch jagat honom med ett bobollsträ. Enligt honom hade operationen gått så bra, och han var nöjd med resultatet. JAG däremot var inte nöjd, balansen var så åt helvete att jag inte kunde gå till wc som låg max 10 meter bort. Jag kunde knappt ta tag i nån sak för att höger handen svängde hit och dit.... Och illamåendet kom tillbaka så inte heller kunde jag äta. Dock satte kirurgen snabbt på cortison för att lindra både huvudvärk och illamåendet, och faktiskt s¨å åt jag samma kväll. Så halleluja för cortison!!

Efter en vecka på TAYS blev jag flyttad till malmska för vidare vård, fick åka hem lördag och söndag på permission och då släppte allt.. när jag äntligen fick komma hem var den bästa känslan pci att känna min hunds päls var magiskt. Sen fick jag komma hem på måndag för att börja sova hemma.

Jag har varit riktigt lessen och nere sen jag fick komma hem, allt har kommit över mig. Jag har gråtit minst en liter tårar och snorat lika mycket. Jag har inte gråtit många gånger sen oktober och jag har tagit en dag i taget men nu var måttet rågat. Att gå 5 steg bakåt från hur jag var före operation, PLUS att jag både fick ha ögonlapp pga dubbelseende, och att gå med rullator... rullator vid 25 är ingen höjdare...

Nu mår jag psykiskt bra igen. Jag gråter inte alls längre utan är JAG igen. Kanske lite lugnare ännu,
men snart är jag JAG igen.Och fysiskt mår jag bättre också.Ögonlappen och rullatorn är ett minne blott. Jag tränar att stå i duschen själv, jag kan duscha sjölv nu också. Jag går utan stöd, jag går i trappor med växelsteg, jag kan to,m gå ut själv och nu är bara tre dagar i veckan och en timme på malmska för rehabilitering. Jag får fysioterapi och bassängträning. Jag har riktigt duktiga och kunniga terapeuter dessutom, otroligt stöd både psykiskt och fysiskt. Ergoterapi fick jag i  tv¨å veckor, och blev avslutat denna vecka då handen blivit så pass bra att den ska reda upp sig av sig självt.


Aldrig igen. Inte en gång till vill jag bli opererad  i huvudet. Dethär är nog det mest tålamodsprövande jag varit med om någonsin. MEN jag är tacksam över att jag mår bra. Jag kommer och ska bli frisk igen. En dag i taget tills jag är där igen. Jag vill ALDRIG mera bli sjuk. Och jag ska aldrig mer klaga över småsaker.

1 kommentar:

Anonym sa...

Oj jag är så glad att op. Lyckades och den kritiska perioden är över mycket för dig att kämpa på men så stor framsteg redan, underbart o bamsekram till dig det blev en alldeles stor kamp för dig men man har även själv fått gå genom olika op. och motgångar och kommit till den slutsatsen att allt detta har stärkt och byggd dig som en människa och det känns som det var så menat, men det är mycket med psyket och fysiska kondition man för sig vidare i livet, bygg upp dessa båda i lung takt du är redan en vinnare, men njut med samma med alla dina nära o kära o riktiga kompisar som är så värdefulla att ha med i livets kamp. Sedan har vi så mycket fint o bra här i livet som bara finns man måste bara upptäcka allt, men är säker på att all detta ser du nu väldigt tydligt, önskar dig all lycka o hälsa och kom även ihåg att bygga upp kondisen varje dag något, pga livet är full med överraskningar även motgångar som man sedan får kämpa för och om man har klarat en svår sak vet man nästa gång att inget är omöjligt ! Lev o njut dagarna så bra det går ha så bra kära Sabina du är en champion-Lejon 😊👍💜hälsn. Tarja

Bloggarkiv