
Jag och chefen har ju övat med dem mycket och det har ju hänt sig att det har blivit lite kortslutning (skrattanfall), och inte så lite heller. Två gånger har jag skrattat så hysteriskt att jag gråtit, och barnen har suttit som levande frågetecken. Den senaste gången var det av att en av stjärngossarna som skulle bocka, slog struten varenda gång i stolen framför sig, och då brast det ju förstås.
Till slut var det en flicka som sa: Tanttona måst å uppför se på festn saan, ni kan ju int byri skratt sådee tå.
Och ja, tanterna uppförde sig också igår. Och vi fick en sån fin julklapp av barnen, en röd lykta och jag vet precis var jag ska sätta den. Utanför hästhagen, för där har jag velat ha en lykta länge.
Ha en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar