12 Oktober 2011

Hejsan!
Håxxade mig själv häromdagen. Det är två år sen (2 oktober) som jag blev första gången hästägare. Tänk vad tiden har gått fort. Och min ponny har snart varit borta i två år. De säger att tiden läker sina sår, och jag börjar faktiskt tro det snart. Men att besöka graven drar bara fram tårar.. Då önskar jag bara att jag kunde vrida tillbaka tiden igen.

Igår fick jag inbjudan att fara med på byns syjuntta. Herregud jag börjar bli gammal, men tänkte ändå joina för att ha lite sällskap i kvällsregnet, men då ringde B och tyckte att nu är det nog dags att kapa bort lite hår. Så det blev frisering istället. Håret for bort med hjälp av kniven och tadaa, ngr cm kortare igen. Jag tror det blev bra, jag har ärligt talat inte tittat eller prövat göra ngt speciellt med det ens. Det ligger ju ändå så bra på skallen.

OCH en annan sak som hände igår var en av de fantastiska upplevelser jag varit med om återigen som får mitt hjärta att värmas. Jag satt på Diva för allra första gången. Och hon var så supersnäll. Och stadig var hon också. WOW! Det är härlig känsla att sitta första gången på sin egna häst. Först visste hon inte om hon gjort rätt eller inte, men när jag sprang runt och DUUUUUUUUKTI DUUUUKTI i säkert 5 minuter så snajjade hon nog att detdär var rätt.
Alma blev longerad eftersom hon bara yrade på när jag skulle försöka rida henne. Men longeringen gick utmärkt istället.

Inatt hände annars ngt av det äckligaste jag upplevt hittills. Sotis började kasta upp och upp kom maskar. MASSOR med SPOLMASKAR. O fy farao. Och jag sprang på här i nattmössan och trodde inte det var sant att spyorna rörde sig. UÄK! Så nu idag har jag varit efter maskmedel och ska avmaska alla 5 djuren här inne.
Och Dixie fick åka iväg igår till sitt nya hem. Denhär gången har det verkligen tiden gått supersnabbt med kattungarna. Jag som tyckte de nyss var födda, men så går det när man har fullt upp varje vardag. Allt hade tydligen också gått väldigt bra och jag hoppas det fortsätter i den stilen.

Shalom