21 September 2010

Hejsan!
Träningen med Alma gick så så så sååå bra. Om jag inte skulle varit så slut skulle jag ha gråtit glädjetårar. Min tjej fatta för första gången galopp utan att ta med buskar och diken eller bryta in mot mitten. Jag är så stolt. Så otroligt stolt. Och det liksom kom med en gång, som hon alltid skulle ha gjort det. Tjejen sökte sig riktit bra ned i form och jaa. Det går bättre och bättre.
Gubben M var också på plats och han hade mission han också. Han stod med Diva och titta omkring sig. Diva uppförde sig riktit exemplariskt, och lilla R fick to.m provsitta min supersnälla ettåring som inte verkade märka 10 månaders gubben som satt på ryggen. ^^ Vilka fina ponnyer jag har.

Kom och tänka på Bella. Ifjol på EHS, hade jag nyss hittat Bella. Alla andra stod och prata om sina ponnyer och hästar. Om livet os.v. Själv stod jag tyst och höll min hemligthet för mig själv. Överraskade nog alla rejält med att ha köpt en häst åt mig utan att egentligen berätta för mera än 5 personer. Oj vad det är länge sen jag sett Bella nu. Ändå bleknar inte minnet av henne. Hon var verkligen min ponny. Oj vad jag var lycklig då vi hade henne i transporten och körde av planen i Vännäs. Skrek ett jeij och ringde mamma. Snart ett år sen hon satte fötterna på finsk mark, och var som hemma. Livet är bra orättvist emellan. Hon skulle ha behövt få vara här med mig. I lappfors. Här vet jag att hon skulle ha trivits. Men jag tror allt har en mening, och jag tror också att meningen var den jag skulle hitta Alma åt mig. Och Diva. Om inte bella skulle dött skulle jag knappast ha köpt dem åt mig heller.

Jag har väldigt många dagar ledigt nu. Och jag är så sugen på en tatuering att jag ska börja söka nu "material" till den. Den ska va speciell.

På bild: Alma och Diva i söndags ^^

Shalom