15 Januari 2010

Hejsan
Igår var jag verkligen JÄTTENERE. Jag kunde bara inte förstå varför sjutton jag var så ledsen just då över Bella. Tänkte på henne hela dagen och satt slutligen och storgrät på golvet mitt bland hennes saker. Torkade slutligen tårarna, städade huset med nackvärk och gav mig sen iväg till Esse för en ridlektion på kvarnbacken.
Väl där hjälpte jag till på en lektion före, ridhuset var SVINKALLT. Trodde det skulle vara varmare där med tanke på att det är väggar och tak runt en, men det är som ett kylskåp där. Fick denna gång ha Martha ponnyn, vilket jag inte annars får, och vem tackar nej till att rida ett gotlandsruss ? ut i terräng bar det och lilltjejen var riktit pigg att rida. Njöt till fullo av ridturen. Fick trava och galoppera upp dom andra emellan varven då de hade mer bråttom.
När jag satt där mitt i skogen, ngnstans, jag vet inte var, slog det mig. Det är ju två månader sen Bella dog. Därför kände jag mig nere. Jag kunde helt enkelt inte sätta fingret på det före, men det slog mig när jag satt där på hästen. Nästan så tårarna hade kunnat börja rinna.. Försökte med all kraft tänka att Martha var Bella och att vi var hemma i Forsby. Hur jag än koncenterade mig och försökte så var inget trovärdigt. Martha tjejen tar kortare steg, är mindre byggd och hade inte samma beteende som Bella skulle ha haft. Så dit for den fantasin. Sen galopperade vi en bra lång bit och jag njöt som bara den. Kände absolut ingen som helst sorts rädsla fast jag inte hade en aning om vart vägen for (i mörker i skog är det svårt att se vägen) jag litade helt till fullo på ridlärare H och Martha. Och jag var säker på att Bella skulle komma och spöka för oss ngnstans. Nopp. Hon dök inte upp. Vilken besvikelse. Dock får jag väl se hennes spökerier i Forsby istället...

Nu är min nackvärk borta. Om jag skulle vetat att det skulle botas med en härlig tur i skogen med den allra bästa ridgrupp jag kan tänka mig , och en superbra ridlärare skulle jag ha farit redan i förrgår och rida. jag tycker om min ridgrupp, vi är en bra grupp som trivs tillsammans, vi har mycket roligt och kan verkligen prata med varandra. Det är så det ska va.

Konstaterades igår också än en gång att jag LÄNGTAR efter nya ponnynerna. Jag vet att russ är min ras som jag vill satsa på. Säga vad folk vill, men det är min ras. Det har det nog varit sen jag var 12 år gammal.

Idag ska jag med Lady till Losvik. Ska vaccineras igen. Sen tar det väl en bra stund före vi har ngt ärande dit igen ska vi hoppas. Tycker jag varit stamkund där de senaste månaderna.

På bild: Forsby

Shalom