28 Maj 2009

hej !

Det närmar sig.... riktit ordentligt. Snart står man där. Med pappren och allt. Då borde man veta det mesta. Det känns egentligen redan efter praktik att jag var klar. Då visste jag.. nu är jag verkligen färdig barnledare.

Ska vi spola tillbaka lite.. Vi är nu tillbaka i Sursik Skola. Första dagen på sjuan. Jag minns jag var så nervös. Pappa kom ut ur bilstallet och frågade om jag var nervös. Jag svalde verkligen ner allt och sade lite stapplande.. Nej int er ja he.. Väl inne i bussen satte jag mig ganska långt fram, tillsammans med barndomsvännen P. Väl i kållby hade man hunnit bli åksjuk av den kurviga vägen. Bussen var fullproppad. Vilket den skulle fortsätta vara i 3 år framåt. Åksjuk och vimmelkantig for vi in till Sportis. Som var full med folk. Jag var rädd. Man lyssnade uppmärksamt på rektorn.. ständigt nervös. Vi blev uppropade och där blev vi ett.. 7D.

De följande åren blev såhär. Man shoppade lite nya kläder till skolbörjan. Kom till skolan utan skolväska första dagen. Helt dumt, man fick ju alltid böcker då.
På uppropet satt man och vinkade runt sig och skrattade med sina vänner, plötsligt var inte rektorns ord så viktiga. 8D blev på 9an till 9H. Rektorn slipttrade oss, ngt ingen kommer att glömma. Aldrig ngnsin.

Och till slut stod vi alla på scenen... vi skulle få slutbetygen. Nu var verkligen skojriet slut. Nu var det dags att börja utbilda sig, eller plugga på riktigt. Allt med att skriva av matteläxan av varandra var slut. Nu var det dags att ta steget ut i världen. Med eller utan vänner.

Mitt val blev Kristliga Folkhögskolan i Nykarleby. Kristliga dessutom. Jag tror inte det kom mycket guda lovord från religionslärarna i Sursik, däremot borde jag ha fått munnen tvättad med tvål.

Folkis lärde mig många ting. Det finns okey religösa folk. Allt är inte som i rippi. Jag fick verkligen ta itu med mig själv. Jag blev sjukare där för jag började ta itu med mina problem, men där blev jag också friskare. Jag hittade mina krafter där att ta itu med mig själv. Det är nog det jag är så tacksam över idag.

Jag lärde mig också hur det är att ta steget och bo hemifrån. Plötsligt fick man tänka efter själv. När maten var, om man motionerade. Att man bokade själv tid till tandläkaren. Städade och tvättade. Allt. Plötsligt blev man vuxen.

Och nu ska vi snart upp på scen igen.. men denhär gången är det mycket viktigare än för tre år sen. Vi ska få examen. En riktig utbildningen. Ngt vi kan arbeta med. En examen vi kommer ha med oss hela livet. Det känns skrämmande. Dethär är ngt vi ska kunna nu. På riktigt. Klockan 15.00 imorgon börjar det.. nattvard i kyrkan.. sen 16.30... Då är det fest på skolan. Examinering.