Jag älskar dig till månen och tillbaka |
Min bästaste bäste vän Donna har dött. Hon dog med mig, mamma, och pappa här hemma hos oss i Lepplax 9 april. 14 år, 1 månad och 8 dagar gammal blev hon.
Om det finns något bra med att säga om hennes bortgång är att hon själv valde att vandra vidare, hon behövde inte lida och ha det jobbigt mer än en och en halv timme och sen somna hon av sig själv.
Gråter en skvätt när jag skriver detta för det känns konstigt att hon är borta. Mitt alldeles första egna djur, som jag haft över mitt halva liv. Det är många minnen.
Dagen efter så var jag med och begrava henne, det var viktigt för mig, det kändes som ett avslut att få göra det själv.
Jag tror hundar är väldigt kloka för Lady vet nog att hon är borta, hon har inte ens sökt efter henne. Jag visade graven och sa att Donna är här och så var det med det. Sista gången Lady såg henne var några dagar före hon dog och på ett vis tror jag de båda två visste att det var sista gången de sågs då Donna då börjat bli tröttare än normalt.
Donna är saknad av många än bara jag, det är många som har lärt känna henne genom åren och kom att betyda enormt. Jag berätta för henne att sen på andra sidan kommer Faffa vänta på henne och ge de goda vita pastillerna som Faffa alltid gav henne när han ännu levde, och varje gång jag sa ordet Faffa så vinklade hon örat mot mig, så jag tror nog minsann hon hörde vad jag berättade.
Jag vet att vi alla kommer att få se henne igen, det kommer ta länge men jag vet att det finns någon som alltid kommer vänta på mig när den dagen är kommen, och det är Donna.
Före dethär med Donna hände så hade jag hunnit skaffa mig en ny ponny som heter Canikas Glodie, eller Vekara som hon också kallas. En riktigt trevlig treåring som jag helt enkelt föll pladask för. Jag skulle inte ha flera ponnyer, eventuellt ta något föl men när jag råkade hitta en passande annons svarade jag och sen for jag och titta för att sen två veckor senare hämta hem henne.
Jag är så nöjd med henne, hon är pigg, glad, positiv och nyfiken på livet, och vill alltid vara med. Jag älskar hennes blick för hon har såna vackra ögon, det är precis som att stjärnor skulle vara där bakom någonstans.
Igår började säsongen för shettis tävlingarna och Vekara fick då vara med. Till först var det lite spännande och hon hade nog lite svårt att stå stilla för att bara titta, lite på bakbenen stod man också mellan varven, men fullt hanterbar, tråkigheten tog överhand helt enkelt. Gjorde en agilitystart med henne och det gick verkligen kanon. [v]
Jag tror det är en bra sak jag köpte en ny ponny nu när Donna dog, det ger en mycket
Snart så blir det sommarlov för min del från jobbet, eller permitering rättare sagt och lite semester. Det känns riktigt konstigt att förskolbarnen redan har varit med oss ett år och nu redan ska till skolan. Vart har tiden tagit vägen egentligen? Jag tror tiden går verkligen snabbt när man har roligt och jag trivs så bra på jobbet med min chef, jobbarkompisar och barnen. Jag känner verkligen jag har utvecklats på dethär året enormt och det är ju det allra bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar