Halvårsdagen

En månad sen sist igen och jaa-a. Framsteg varje dag.  Eller man ser inte de stora förändringarna mera, men iallafall så går det åt rätt håll. Sambon säger att jag gått åt rätt håll iallafall, och att han kan glömma att jag är hemma och är faktiskt sjukskriven.

Magnet röntgen visade positivt enligt neurolog i jakobstad, hoppas kirurgen tycker detsamma! Så nu är det att vänta på kallelse dit. Hoppas denna eviga rambabula är över då efter det. När jag var i magnet röntgen var det 37:e gången de pickade mig sen oktober, på ett halvår.

Sysslor gör jag som förr. Visst kan jag bli lite flåsig och trött men i det stora hela klarar jag mig helt ok. Tre saker som jag vill lära mig: Jogga, cykla samt klättra på en stol.

Största begäret just nu är att få känsel tillbaka i ansiktet. Jag har kinden, halva läpparna, lite av näsan och lite av ögat och ögonbrynet bortdomnat. Samt inne i munnen som tandkött, tänder och halva tunga bortdomnat.Ganska udda känsla att tappa bort tuggummit i munnen. Och känner väldigt sällan av om jag klottar då jag äter. Sitter och torkar mig runt munnen och konstaterar att jag klottat eller inte.

Idag är det exakt ett halvår sen jag fick konstaterat min hjärnblödning. Och efter operation tar det cirka ett år att rehabilitera sig.. Det betyder att i januari nästa år kan man se resultatet av min comeback.

Nästan en månad sen sist..

Det är nästan en månad sen jag uppdaterade sist, och jag tar mig tillbaka med små steg varje dag. Matar ponnyerna tre gånger om dagen, och gör alla sysslor i min takt. Köra bil gör jag inte ännu, men har börjat öva på småvägar och det går lättare för varje gång tycker jag.

Sambon säger att balansen har blivit bättre på mig, och det har jag också märkt då jag inte använder några hjälpmedel nu alls. Står i duschen to.m, vilket jag inte gjort på flera månader efter operationen. Och dessutom faller jag inte mera, och går promenader med hund och utan stavar.

Orken är bättre, idag har jag varit på vattengympa och klarade av att gå in via Erkin Halli och köpa nytt smink samt påskgodis till påskhäxorna. Förut har jag varit så slut av vattengympan att jag kunnat börja gråta.

Ögonen är bättre, men synen, det tar verkligen sin tid att läka. Om två veckor är jag på ögon undersökning i vasa, den veckan ska jag till labben för att ta blodprov, så då blir det 36:e gången de pickar mig sen OKTOBER.. och sen om tre veckor magnetundersökning.... Usch. Magnetundersökning är inte skoj, det känns så svart på vitt på något vis då.

De som vill följa mig mer intensivt så kan följa mig på mitt instagramkonto PRENSES_BINA
där finns även mera bilder från operation, sjukhusvistelse os.v.

Första gången någonsin...

Idag har varit en bra dag. Hjärngympa till tusen känns det som men bara av goda själ.
Älskade grannar har varit och motionerat småponnyerna ännu en dag, tusen tack för det. Det kan inte finnas bättre människor än de som jag har runt mina ponnyer, de hjälper mig och sambon så bra så man kan bara vara tacksam.
Tänk vad en ponny kan göra mycket. Planerar en massa roligt för dem alla tre just nu, det är tror jag riktigt hälsosamt att ha något att lägga energi på.

Idag var första gången jag varit ute själv och matat ponnyerna på eftermiddagen. En och en halv månad sen senast... seger! Snart klarar jag nog av att mata dem tre gånger om dagen, men ska börja smått. Allt jag klarat förut behöver repeteras så att både hjärna och kropp går i samma linje igen. Svårt att förklara åt någon som inte haft några problem med hjärnan.

Terapiarbete för min hand är bla. bakning, så nu står en bröd deg och jäser. Mycket bra träning för mig och min hand som mest bara hänger där, eller hänger med. När jag går pendlar inte min arm med i rörelserna så jag använder stavar mycket när jag är ute och går.

Något som jag har stor längtan till är att få börja köra bil igen.. jag klarar bra av bilturer, men ännu hänger jag inte riktigt med i obervationen av småsaker. Och bedömma fart och avstånd är ännu värre. Rastlös till tusen är jag... bara allt kunde bli normalt igen.

Börja leva ett normalt liv

Varje morgon när jag vaknar önskar jag att man kunde vakna upp frisk igen. Att inget skulle kännas svårt.Varje dag blir bättre, men i min mening så skulle allt behöva vara bra nu. Det ska verkligen få ta tid.. men jag försöker redan leva ett så normalt liv som möjligt med vardagssysslor.

Vill.bli.frisk.nu.

Förkyld

Sådär lagom passligt till mitt tillfrisknande i huvudet passade jag på att dra på mig en förkylning och hosta... Om inte det är något jobbigt från förr kan man ju minsann säga det blev snöppet värre nu.

Annars mår jag ganska bra, en dag i taget mot ett friskare jag. Jag börjar bli mer och mer rastlös och känns ju  bra att energin börjar infinna sig igen. Rullatorn har jag lämnat tillbaka, måndag börjar jag i vattengympa grupp och tisdag är sista dagen jag har fysioterapi. Om en månad har jag uppföljning på fysioterapin så då får man se hur och vad som gått framåt. Jag är så tacksam över att jag bara gått framåt hittills och inte gått bakåt överhuvudtaget.